RITA illustration

Idétorka. Vi vet hur det känns. Det svider inte, bränner inte, sticker inte, värker inte, ömmar inte. Nä, för det känns ingenting. Vi känner efter och känner efter, vibrerar inte en liten naggande god idé någonstans där inne? Kliar det inte en aning i kreatörsfingrarna ändå? Näpp. Det känns ingenting. Inspirationstorka. Pennhäfta. Ingenting känns det. Det är då vi önskar att livet vore enkelt som när vi var små och energiska och inte visste vad överskottsenergi var för något, bara att vi hade massor av det. Då, för länge sedan, när allt var självklart och svaren givna och det värsta som kunde hända var att inte få glass. Eller att tappa glassen på gatan. Eller när det där om att lite skit rensar magen slutat gälla och man inte fick fortsätta äta på glassen efter att ha tappat den på gatan. Då när det fortfarande hette gabberob, barnkorram, pallfum. Då existerade inte idétorka. //RITA "Maten faller ner i den där pottan vi har i magen. Sedan åker den genom kissblåsan och ut genom rumpan." (ur boken Gamla tanter lägger inte ägg - Levengood, Lindell)