Har ni tänkt på att saker och ting förändras? Det har ni förstås. När jag växte upp hade jag en kompis som hade en morfar som hade en naken tant på armen. Ja, en tatuerad tant då. Det här var början av 90-talet. Gubben var nästan helt tandlös, rökte pipa, luktade konstigt och åt alltid makrill med majonnäs på källarfranska. Vi tyckte att han var småläskig. Han vek upp skjortärmen och visade tanten. Tatueringar var allmänt småläskiga oavsett vad de föreställde. Särskilt när de satt på äldre män och kvinnor. När de satt på någons morsa (som hette Kitty eller Gittan eller Titti eller Nettan) så hade de en massa parfymflaskor, hårspray och smink i badrumsskåpet och två paket Blend på spisen. Vi barn däremot, skulle aldrig i livet vilja tatuera in något i huden och bli som dom. Aldrig. I. Hela. Livet. Men ni vet det där om att saker och ting förändras? Tio år senare var det inte längre äckliga makrillsgubbar och Gittan-morsor som hade tatueringar - eller rättare sagt; Makrillsgubbarna dog och Gittan-morsorna blev Gittan-gummor och dom såg man sällan ute. Alla föräldrar varnade för infektioner och allt möjligt trams som att man skulle ångra sig efter ett tag så vi gick raka vägen till den hippaste tatueraren, han från London med stål i ansiktet, och lät honom gå loss och skapa något "unikt" på våra fjuniga ryggar. Det var inte precis som att vi skulle börja röka pipa, lukta konstigt och äta makrill på källarfranska bara för att vi var lite impulsiva och fria och vuxna, typ. Men ni vet det där om att saker och ting förändras? Snart är vi trettio och Gittan-morsor och Makrillsgubbar, eller vi är det redan, för ungdomarna snackar bakom våra ryggar (som vi för all del smidigt döljer med långa tröjor och höga jeansmidjor) och vi ser på våra små barns fjuniga ryggar och tänker Oh Du Milde Gud Förbarma Dig när vi kysser deras pannor godnatt. Så det där om att saker och ting förändras, saker och ting förändras inte alls. Saker och ting är som de alltid har varit. //RITA "Näsan är en sorts vägvisare" -Julian, 5 år (ur boken Gamla tanter lägger inte ägg - Levengood, Lindell)
Har ni tänkt på att saker och ting förändras? Det har ni förstås. När jag växte upp hade jag en kompis som hade en morfar som hade en naken tant på armen. Ja, en tatuerad tant då. Det här var början av 90-talet. Gubben var nästan helt tandlös, rökte pipa, luktade konstigt och åt alltid makrill med majonnäs på källarfranska. Vi tyckte att han var småläskig. Han vek upp skjortärmen och visade tanten. Tatueringar var allmänt småläskiga oavsett vad de föreställde. Särskilt när de satt på äldre män och kvinnor. När de satt på någons morsa (som hette Kitty eller Gittan eller Titti eller Nettan) så hade de en massa parfymflaskor, hårspray och smink i badrumsskåpet och två paket Blend på spisen. Vi barn däremot, skulle aldrig i livet vilja tatuera in något i huden och bli som dom. Aldrig. I. Hela. Livet. Men ni vet det där om att saker och ting förändras? Tio år senare var det inte längre äckliga makrillsgubbar och Gittan-morsor som hade tatueringar - eller rättare sagt; Makrillsgubbarna dog och Gittan-morsorna blev Gittan-gummor och dom såg man sällan ute. Alla föräldrar varnade för infektioner och allt möjligt trams som att man skulle ångra sig efter ett tag så vi gick raka vägen till den hippaste tatueraren, han från London med stål i ansiktet, och lät honom gå loss och skapa något "unikt" på våra fjuniga ryggar. Det var inte precis som att vi skulle börja röka pipa, lukta konstigt och äta makrill på källarfranska bara för att vi var lite impulsiva och fria och vuxna, typ. Men ni vet det där om att saker och ting förändras? Snart är vi trettio och Gittan-morsor och Makrillsgubbar, eller vi är det redan, för ungdomarna snackar bakom våra ryggar (som vi för all del smidigt döljer med långa tröjor och höga jeansmidjor) och vi ser på våra små barns fjuniga ryggar och tänker Oh Du Milde Gud Förbarma Dig när vi kysser deras pannor godnatt. Så det där om att saker och ting förändras, saker och ting förändras inte alls. Saker och ting är som de alltid har varit. //RITA "Näsan är en sorts vägvisare" -Julian, 5 år (ur boken Gamla tanter lägger inte ägg - Levengood, Lindell)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
What does her tattoo say? :D I'm wildly curious....
It says like "All ideas are not good ideas"
;)
/Malin
Skicka en kommentar